Anticancer-hundar: det nya redskapet för prevention?

Cancer-sökhundar arbetar i Storbritannien och är godkända av sjukvårdsmyndigheten National Health Service (NHS). Medicinska sökhundar har nyligen blivit godkända för att delta i Storbritanniens första prostata-, njur- och urinblåsecancer-sökförsök där organisationens specialtränade hundar ska söka efter cancer genom att använda sitt luktsinne på urinprover. Så nu finns inte bara vakthundar för boskap till hjälp för bönder eller lavineftersökande räddningshundar som letar efter försvunna människor, människans bästa vän kan även bli en värdefull samarbetspartner när det gäller att ställa diagnoser inom sjukvården.

Hundens näsas roll 

USA och Storbritannien är pionjärer när det gäller att utbilda cancer-sökhundar som tränas av organisationer som är speciellt avsedda för detta, men även europeiska länder gör framsteg på området. Till exempel tränade Helsingfors universitet upp 12 sjukdoms-sökhundar i sitt projekt Klok Nos och i Italien testade det medicinska forskningscentret Humanitas hundar som diagnostisk hjälp i samarbete med hundenheten inom den italienska militären.

Hundens nos är oändligt mycket känsligare än människans med 10 gånger så många luktreceptorer. Hundar kan dock inte precisera den exakta platsen för cancerns placering, men tack vare deras nosars ökade känslighet kan de hitta avvikelser i lukten hos mänskliga substanser (som urin) som indikerar ett potentiellt problem. För bara några månader sedan blev omplaceringshunden Frankie berömd när han hjälpte forskare vid Arkansas universitet genom att framgångsrikt nosa fram sköldkörtelcancer i 30 av 34 patientprover. Frankie var tränad att ligga ner när han kände av ‘cancer’ i patientprover och vända sig bort när urinen verkade ren. Liknande tester utfördes också på prostata-, bröst- och urinblåsecancer.

Användandet av cancer-sökhundar: en möjlighet till nya upptäckter 

Tanken att hundar skulle gå ronden tillsammans med läkare på sjukhus kan tyckas långsökt, men det verkar som våra fyrbenta vänner inom en snar framtid kommer att får nosa på patientprover på träningscenter och i speciella laboratorier för att söka efter sjukdomar. Och, som Frankie visade, det finns ingen skillnad mellan ras- eller blandrashundar när det gäller deras inbyggda talang: det är nosen, inte stamtavlan som räknas! Målet med dessa studier är dels att göra kliniska undersökningar mindre invasiva, dels att förstå exakt varför hundar klarar av att hitta tumörer. I framtiden kanske det blir möjligt att utveckla en elektronisk nos som liknar hundens. Ett sådant medicinskt framsteg ligger troligen långt bort, men något som är säkert är att hundar har så mycket större potential än vad som tidigare förståtts.