Från varg till hund: berättelsen om domesticering

Veterinärer, forskare och särskilt djurälskare kan inte sluta förundras över den speciella relationen mellan människa och hund. Husdjuret som fick namnet ‘människan bästa vän’ tack vare många års lyckosam samlevnad har inte alltid varit det vi känner idag. Faktum är att det utvecklats från varg till hund. Orsaken till denna mystiska utveckling genom evolution kallas domesticering och skedde för tusentals år sedan: hur gick det till?

Domesticeringen av vargar enbart tack vare människan?

Den detaljerade kunskapen om hur vargar utvecklades till hundar och blev följeslagare till människan är fortfarande långt ifrån fullständig. I kortfilmen The Promise regisserad av Gabriele Salvatores och producerad av Almo Nature är kunskapsluckan när det gäller vetenskaplig rekonstruktion kompenserad av fantasi: i utbyte mot evigt tillmötesgående och acceptans av flocken fick människan möjlighet att samexistera med utvalda vargar som blev de hundar vi känner idag.

Fram till idag har dock många inom forskningsvärlden baserat sin ståndpunkt på teorin som framfördes av forskaren Francis Galton. Enligt den brittiske vetenskapsmannen skapade människan domesticeringen av vargen, som tog sin början när valpar introducerades och föddes upp i lägren.

Från varg till hund: teorin om själv-domesticering

Dock haltar Galtons teori något när man får mer insikt i den komplexa relationen som finns mellan hund och människa. Faktum är att även om övergången från varg till hund skedde för tusentals år sedan, ändras inte vargungars natur helt enbart genom ett liv i mänskliga läger. Det är därför vi nu talar om hypotesen själv-domesticering: de första människorna lämnade djurkadaver utanför sina bosättningar, något som drog rovdjur som vargar. Bland dessa tvekade inte de modigaste att närma sig och det är förmodligen detta som var början på den tusenåriga relationen med människan. Tack vare maten människorna gav och särskilt modet att närma sig den blev vargarna starkare, förökade sig och fick en tydligt definierad roll som herdar, väktare, jaktsällskap i mänskliga bosättningar.

Som stöd för denna teori finns även en studie av ben som forskare på University of Aberdeen i Skottland genomfört. En jämförelse av skelettfynd från hundar och vargar, som hittats på olika museum och i privata samlingar, avslöjar bevis på domesticering. Till exempel noteras i studierna en tillplattning av ryggkotornas spetsar på hundar, troligen som ett resultat av att de transporterat tung last på ryggen samt avsaknad av ett par kindtänder i nedre käken som förmodligen beror på att varghundar använts som draghundar och varit betslade. Dessa intressanta, nya teorier är inte de enda: vi har redan talat om människans påverkan när det gäller jakt med vargar. Detta är ännu ett steg som behöver utforskas för att styrka den speciella kemi som finns mellan människa och rovdjur.