Den vilda naturen hos katter

Ofta på humör för att kela, alltid där för att påminna dig om att det är matdags, emellanåt vaktpatrull för att skydda ditt hem från ‘obehöriga inkräktare’, den vanliga huskatten anses vara ett perfekt husdjur. Ändå uppvisar det mest oskyldiga av kattdjur, som levt med människan i många tusen år, fortfarande de karaktärsegenskaper som utmärkte dem i otämjt tillstånd förr: sin vilda natur.

En nyckelaspekt när det gäller kattens utveckling, från vild till domesticerad, har uppmärksammats i ny forskning kring kattens DNA av forskare på Washington University School of Medicine i St. Louis.

Människans inflytande på kattens evolution

För att förstå i vilken utsträckning dess närhet till människan har påverkat kattens natur har forskare jämfört genomen hos sju raser domesticerade katter och två arter vildkatter. De specifika delarna av genomen som arrangerades och analyserades i jämförelsen var de som hänger samman med beteendeegenskaper som hör ihop med utvecklingen av tamhet, såsom minne, belönings- och rädslebeteende (d.v.s. att styra kattens naturliga slåss eller fly-beteende när den ställs inför obekanta situationer eller människor och därigenom tämja kattens vilda natur).

Enligt genetikern Wes Warren, medförfattare till studien som publicerades i Proceedings of the National Academy of Science, har egenskaperna hos Felis silvestris catus (tamkatten) ändrats under de 9000 år som den har levt med människan. Professor Warren förklarar: “Troligen välkomnade människor katter eftersom de höll gnagarna, som åt upp sädesskördarna, under kontroll. Vår hypotes är att människorna gav katterna mat som belöning för att de skulle stanna kvar.”

Denna kompromiss mellan människa och katt tycks ha markerat början på en riktig evolutionär förändring för dessa fascinerande varelser vilket resulterat i en märkbar förändring i deras DNA.

Kattens envist vilda natur

Men trots den genetiska förändringen som kom ifrån mänsklig domesticering har tamkatten förblivit tillräckligt vild till sin natur för att fortfarande anses som semi-domesticerad. Forskarna gör följande antagande: “Vi tror att vi nått fram till det första preliminära beviset som talar för att tamkatten egentligen inte är så vitt skild från vildkattspopulationen”, tillägger professor Warren. Med detta forskningsresultat i åtanke behöver vi vara uppmärksamma på våra katters natur, för i dem finns slumrande delar av en natur lika mystisk som vild.