Människa och hundar: var skedde domesticeringen?

Människa och hund började bygga sin speciella relation redan för många tusen år sen genom den gradvisa domesticeringen av vargar.  Från en initialt sporadisk kontakt mellan människor och hunddjur utvecklades relationen till ett ordentligt samarbete för gemensam överlevnad. Ett fascinerande pussel som har saknat några nyckelbitar rörande var domesticeringen först skedde har varit fokuset i ny forskning.

Detta ‘möte’ mellan människa och hund: var skedde det?

För att slutgiltigt fastställa platsen där den avgörande domesticeringen av hunden först skedde utförde forskare på Cornell University i Ithaca, New York, en studie som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften PNAS. Forskningsobjekten var så kallade by-hundar, vildhundar som genom århundradena hade parat sig utan begränsningar. De undersökte särskilt genetiska prover från 549 hundar från 38 länder och DNA-prover från 4676 renrasiga hundar från 161 raser, där de även tittade på kromosomerna som djuren ärvt från båda föräldrarna för mer precision. Med 185805 genetiska markörer tillgängliga rekonstruerade forskarna vägen som den domesticerade hunden tagit över världen och kom till slutsatsen att vänskapen förmodligen först uppstod i ett område nära Nepal och Mongoliet i Centralasien. Forskningen visade sen att därifrån spred sig domesticeringen till Indien samt sydvästra och östra Asien. Ett intressant resultat eftersom teorierna som framkommit i tidigare studier positionerade detta möte i Europa och södra Kina.

Varg och människa, en uråldig relation

Var än denna månghundraåriga relation uppstod får vi inte glömma att den initiala kontakten togs mellan människa och varg. Den sistnämnda närmade sig människan för att etablera ett gemensamt jaktsamarbete – ett quid pro quo: hunddjuren spårade och jagade bytet medan människorna höll farliga köttätare borta. Kan man här tala om opportunism? För att använda sig av biologers språk så är detta kommensalism, en sorts symbios mellan två arter där den ena arten drar fördel av förhållandet medan den andra inte lider skada. Ett samarbete som, även om det är långt ifrån nutidens människa-hund relation, återigen lär oss att även om det finns tydliga skillnader mellan hund och varg har båda arterna beundransvärda egenskaper.