Vargen och vargflocken

När du väl förstår hur en vargflock fungerar inifrån framstår tanken om att människan är den enda varelse som är kapabel att leva i en perfekt social struktur som tämligen förmäten. Om vi bortser ifrån associationen till gäng som ordet “flock” ger är verkligheten den att vargflocken är en grupp som förenas för att skydda alla sina medlemmar. Varje varg accepterar sin unika plats i flock, precis som en familjemedlem.

Flockens struktur och ledarskap

En flock vargar består vanligtvis av ett dominant (alfa) par; en individ eller ett par med påföljande betydelse och troliga tronföljare till de nuvarande alfadjuren (betapar); därefter följer mellanrankade individer, som i sin tur följs av de lägst rankade vargarna (omega). Alfaparet leder hela gruppen medan betaparet styr vargarna på mellannivå. De vuxna tar ledning över de övriga mellan- och lågrankade flockmedlemmarna. Medan de två översta nivåerna i rankningen inte brukar variera, förutom vid skador eller dödsfall, så är mellanrankning mer socialt dynamisk. Vargungarna befinner sig utanför det komplexa rankningssystemet tills de blir könsmogna, medan honor alltid spelar andrafiol till hanar i samma rankning.

Som anstår en ledare, den dominanta vargen uppvisar en attityd och inställning som matchar hans status – stolt hållning med huvud och svans högt hållna och upprättstående öron. Alfan åtnjuter även viktiga privilegier som rätten att festa på byten före de andra flockmedlemmarna. Mindre dominanta vargar beter sig undergivet gentemot alfan; slickar ledaren runt nosen, har en lägre kroppshållning och håller sina huvuden, svansar och öron lägre än sina högre rankade flockmedlemmar. Men livet för omegavargen är desto mer utmanande. Deras roll är att agera ‘socialt klister’, att lätta upp den ombytliga flocken med lekstunder och lugna de andra när konflikter uppstår. Omegan får ofta rollen som syndabock och tvingas regelbundet stå ut med de andra flockmedlemmarnas brist på hänsyn. Det är vanligen också de som får äta sist av alla.

Myten om ensamvargen

Det är ofta konflikter inom rangordningen. Ibland drivs en varg ifrån flocken eller lämnar den på eget initiativ. Den blir en s.k. ensamvarg. Dock ‘r ensam är inte alltid stark, vargar kan jaga på egen hand men de är mycket mer framgångsrika när de jagar tillsammans som ett team eftersom de arbetar tillsammans som en intelligent enhet tills de lägger ner sitt byte. Flocken är också livsviktig för att ge mening med djurens existens. Precis som en familj är vargflocken en social enhet och den brist på socialt sammanhang och struktur som en ensamvarg uthärdar innebär ett ensamt liv som inte är så romantiskt som det ofta beskrivs. Det är en svår, ensam tillvaro och en ständig kamp för överlevnad.

Tanken på vargar som jagar i flock kan förstås upplevas som obehaglig och otäck. Men det är precis detta samarbete – att arbeta tillsammans och drivas av självbevarelsedriften mot ett gemensamt mål –, deras komplicerade samhällsstruktur och användande av kroppsspråket för att förmedla flockens regler som gör att vi kan se deras imponerande intelligens och känslodjup.